En influensa och en tröja

Det hände i våras. Jag fick en sjukdom. En bra sjukdom ur en stickares perspektiv. Jag fick en influensa.

Jag var för sjuk för att gå till jobbet, så jag gjorde rätt i att sjukskriva mig. Jag blev yr av att stå upp, så jag behövde inte ha dåligt samvete av att inte göra något hemma. Men jag kunde ligga i soffan och sticka, så det gjorde jag!

Mönstret är som vanligt från Ravelry och heter Bloomsbury. Det var första gången som jag stickade en tröja uppifrån och ner. Det var roligt att se tröjan växa fram.

Det färdiga alstret blev fotograferat i somras när jag var med mamma och pappa i Norge.

Orange är inte min favoritförg alls, men jag känner mig väldigt fin i den varma färgen.

Garnet är Malabrigo Yarn Rios och är hur mjukt och gosigt som helst. Jag har däremot märkt att det filtar sig en del under armarna.

Den här tröjan var en fröjd att sticka och den blev klar på 23 dagar. Jag vill göra flera. Jag får kanske vänta på nästa influensa..

En helt okej mössa och ett par nästintill perfekta vantar

Idag var jag ute på en skogspromenad. Det var lite småkyligt, men det gick in nöd på mig. 

Jag hade min nystickade mössa och mina ännu nystickade vantar på mig.

Mönstret heter Riga. Det var ett väldigt lätt mönster att följa. Men det blev lite långtråkigt efter ett tag eftersom det inte hände så mycket nytt.

Mössan blev inte som jag hade tänkt mig. Den är lite för kompakt, så den blev inte så baggy som jag ville ha den. Den vill stå upp som en strut. Men efter lite möss-brottning så sitter den helt okej. Jakten på den perfekta mössan fortsätter.

Vantarna blev däremot jättebra! Nästintill perfekta faktiskt.

Jag tyckte att jag stickade jämt och att mönstret blev fint. De sitter också väldigt bra. Jag tycker om när vantar sitter lite tajt, så att de inte fladdrar omkring. 

Så det blev en helt okej mössa och ett par nästintill perfekta vantar. 

Glittertind

Min Glittertind är äntligen färdig!

Det tog ungefär ett år från uppläggning till avmaskning. Så lång tid tog det mest för att jag hittade på roligare projekt när jag kom fram till slätstickningen.

Koftan ska passa ett barn mellan 12-18 månader. Detta var också mitt första projekt som steekades. 

Jag fick mycket hjälp av mamma, eftersom jag inte känner mig bekväm med att använda symaskin.

Att klippa däremot var roligt och inte alls så läskigt som jag hade föreställt mig.

Banden och knapparna är köpta på Korps i Söderköping. 

På Korps har de så mycket band att det är nästan omöjligt att välja. Jag valde till slut röda.

Mönstret är från Dödergök. Det var roligt att sticka och lätt att följa. Garnet jag stickade med är Kampes 2trådiga ullgarn.

Nu har jag gjort så pass många flerfärgsstickningar att jag börjar känna mig redo för en kofta i min storlek. Jag får börja planera…

Elefanten Elijah

När jag började virka för massa år sen så var det amigurumis jag ville virka. Jag tyckte de var små och söta. Men när jag hade virkat några stycken märkte jag två saker.

1. Små och söta saker = pilliga och jobbiga saker.

2. Jag tycker absolut inte om att montera de olika delarna.

Därför har jag sedan dess hållt mig undan från att göra gosedjur. Men inte nu längre!

Får jag presentera Elefanten Elijah! 

Att sticka gosedjur är så fantastiskt mycket roligare och lättare än att virka dem. Jag plockade upp maskor för de olika delarna och stickade dem direkt på kroppen, ingen montering!

Detta var en snabb och rolig stickning och blev klar på en vecka.

Han är lite sned och ser väldigt hemmagjord ut. Men det gör ingenting. Han är så fin ändå!

Här kan man läsa mer om mönstret. Mönstret går att köpa på Ravelry

Garnet jag använde mig av var Drops Fabel och strumpstickor nummer 3.

Jag kommer absolut sticka fler gosedjur framöver.  Det ligger nämligen en mördad kudde hemma som väntar på att bli stoppning…

Min uggletröja!

Den har legat och väntat sen i juni. Men igår fick den äntligen komma ut och få en chans att fastna på bild, min uggletröja!

Den är så fin och underbar, med ugglor och den är lila! Jag är helnöjd, och så stolt över mig själv. Titta bara på de små ugglorna!

Mönstret heter Owls och finns att köpa på Ravelry. I mönstret står det att man ska sy dit knappar som uggleögon, men jag stickade i små grå pärlor istället.

Jag tänkte först att pärlorna inte syntes tillräckligt tydligt. Att den gråa och den lila färgen smälte ihop för mycket. Men efter ett tag kom jag på att jag gillade att pärlorna är diskreta. Jag tror att tröjan skulle kunna se lite barnslig ut om jag hade valt en mer kontrasterande färg på pärlorna.

Längst ner på ryggen finns det två små intagningar som göra att tröjan sitter lite tajtare i svanken. Kanske inte helt nödvändigt, men en rolig detalj.

TADAAA!

Den här tröjan var så rolig att sticka. Om jag hade sagt till mig själv att jag skulle ha en tröja som jag hade stickat själv när jag började sticka i december, då hade jag verkligen inte trott på mig själv. Den enda lilla nackdelen med detta projekt var att jag tappade jag bort mina fin-fina stickor jag använde. Men det är sånt man får leva med. Jag är glad ändå!

Nu är det bara bebisen som fattas..

Jag har som jag har skrivit tidigare velat bli av med lite garn som har legat på hög här hemma.
Efter att ha letat runt på ravelry så hittade jag ett mönster på en söt liten kofta, som ska passa en ettåring.

Jag använde restgarnet från mina ugglevantar och lite grått garn jag hade kvar sen jag gjorde ett par raggsockor till Jonathan.

Sen var det bara att sätta igång!

Jag tycker att den blev urgullig!
Jag är väldigt nöjd med att jag började med att sticka en barnkofta, för usch och fy för aviga varv! Blev lite chockad över hur tråkigt jag tyckte det var. Kanske blir det roligare nästa gång jag stickar en kofta, hoppas jag..

När koftan var klar sprang jag ner till city och köpte knappar. (Helt fantastiskt att kunna gå till stan. Jag har aldrig bott i en stad förut, det känns som en helt ny värld har öppnat sig för mig!)
Jag valde fina, stora, röda knappar.

Det var första gången som jag sydde dit knappar. Det var inte så lätt som jag hade tänkt mig. Knappraden blev inte så rak som jag hade velat. Jag får öva mer på det helt enkelt.

Som min mamma sa: ”Nu är det bara en bebis som fattas.”
(Min pappas respons var ”Nej!”..)
Så den här koftan får hoppa ner i byrålådan och vänta på andra tider.

Tant Aina

Bebissockor

Jag har stickat ett par små, små raggsockor. De är i storlek som ska passa barn upp till 1 år.

Jag ville bli av med lite restgarn, så att jag kan köpa mer garn med gott samvete..

Nackdel med att sticka smått med garn som byter färg är att sockorna inte matchar. Inte ens nästan faktiskt.. Men söta blev de!

Jag ville också testa att se om virkningskunskaperna satt kvar. De gjorde de, och en ros blev det.
Den gick snabbt att virka. Men just nu är virkning inte alls lika roligt som att sticka. Jag tänkte sätta dit en ståltråd och fästa den vid balkongräcket. Det kan nog bli riktigt somrigt och fint!

Nu ska jag fortsätta på mitt nästa restgarnprojekt.

Tant Aina

Ho ho! säger Ugglevantarna

Mina Skogsgröna vantar var egentligen ett test för att se om jag kunde göra ett par andra vantar som jag hade hittat på ravelry.

Så direkt när mina första par vantar var klara så började jag på mina ugglevantar.

Hux-flux så var de klara!

Jag var lite rädd för att flerfärgsstickning. Men det gick ganska bra faktiskt. Med facit i hand skulle jag nog ha valt att göra den större storleken. De blev nämligen lite tajta, men det går helt klart att använda dem.

Jag använde mig av Cascade superwash – garn. Det är mjukt och trevligt garn att sticka med.

Den lilla ugglerumpan är bara så söt!

Jag vet inte vad det är med ugglor. Jag tröttnar helt enkelt inte på dem. De är både söta och får mig tänka på Harry Potters värld.

Vad har jag lärt mig av detta projektet?
× Att flerfärgsstickning blir ganska tajt, bör göras i större storlek.
× Att sticka med magic loop.
× Att använda rostfria nålar vid blockning (jag fick en liten rostfläck på en av vantarna)
× Att sticka vantar är roligt och går snabbt!

Tant Aina

Skogsgröna vantar

Jag har stickat ett par vantar!
Och inte vilka vantar som helst, skogsgröna vantar!
Och inte vilka vantar som helst, vantar med flätor!
Och inte vilka vantar som helst, mina första egenstickade vantar!

Det var första gången jag stickade både vantar och flätor. De blev klara den 14e maj, och tog 4 dagar att färdigställa. Min syster frågade om jag visste att att det var maj när jag visade henne vantarna. Och visst vet jag det! Men med tanke på hur fruktansvärt kallt det var hela maj så känns ett par tumvantar inte som någon felprioritering ändå..

Mönstret hittar du här!
Mönstret är på engelska. Det kändes riktigt läskigt i början men med hjälp av Google och youtube så kommer man otroligt långt! Nu känns det som att jag kan ta mig an vilka mönster som helst! Nästan i alla fall..

Jag använde strumpstickor nummer 5.
Mina stickor är gjorda av trä och är av märket KnitPro. De är riktigt trevliga att sticka med, eftersom maskorna inte glider av stickan.

Garnet jag använde är Järbo Raggi som jag köpte på Ica en dag när det var rea. Jag tycker verkligen om den gröna färgen, jag blir helt glad av den. Den får mig att längta till härliga höstpromenaden i skogen.

Vantarna blev lite väl stora kanske. Men Jonathan tyckte om dem så han kanske får ta över dem.

Vad har jag lärt mig av detta projektet?
×Att jag kan förstå ett engelskt mönster.
×Hur man stickar tumvantar.
×Att jag kan och tycker att det är väldigt roligt att sticka flätor!

Tant Aina